Så där ja nu har jag ÄNTLIGEN en lugn stund och hinner sätta mig ner och skriva lite om mig själv. Det är jag som är Anette, mamma till de underbara busfröna Oliver och Hampus. Det är helt fantastiskt att inse att JAG som inte ens var säker på om jag ville ha några barn för ett par år sen nu har två stycken perfekta små pojkar. Hur kunde jag ens tveka till att bli förälder?!? Om jag ska vara helt uppriktig så skulle jag nog vilja ha en liten till men jag vet inte om vi skulle orka med det för de två som vi har tar upp all tid *s*. Den som lever får se... Just nu är i alla fall alla planer på ett tredje barn lagda på hyllan för jag känner att nu vill jag nog arbeta ett par år MINST och njuta av de två underverk jag har i "lugn och ro"! Dessutom krävs det nog en hel del övertalning hos pappa Fredrik för han tycker de två barn vi har räcker mer än väl och för det mesta håller jag faktiskt med honom...
Arbeta ja... Jag jobbar
som systemutvecklare på ett litet dataföretag här i stan och
trivs väldigt bra med det. Det började med att jag bestämde mig
för att jag ville göra något med mitt liv efter att ha arbetat
inom hemtjänsten till och från i sju år (detta var 1995). Jag
trivdes inget vidare med mitt jobb eftersom det dels var tungt och sen var det
inte speciellt bra betalt heller. En nära vän gav mig en liten knuff
i ryggen och sa att jag borde börja studera något som jag fann intressant
och det slutade med att jag sökte till diverse datautbildningar på
Mälardalens högskola (jag ville inte flytta ifrån stan).
Jag blev antagen till datateknikutbildningen hösten 1996 med lite tur,
jag stod som första reserv och redan andra eller tredje dagen hoppade någon
av och jag fick chansen att börja plugga. Till en början så
blev det inte mycket pluggande för jag hade fullt upp med att inspektera
mitt nya studentliv på kårhuset och på diverse jippon som
anordnades. Det var tuffare än jag kom ihåg att sitta i skolbänken
(det räckte visst inte med att lägga ner ca 2 timmar om dagen på
studier och resten på festande) och studieresultaten var inte direkt lysande...
Sommaren 1997 fick jag använda till att läsa in de kurser jag hade
missat och det gick hyfsat.
Hösten 1997 bestämde jag mig för att hjälpa till att välkomna de som började ettan på vår utbildning och det gick ju bra. Det började med att jag gick och pratade med studenterna och trodde att en av eleverna var lärare och frågade honom om jag fick "låna" klassen en liten stund varvid alla började skratta och jag stod där och kände mig minst sagt dum. Hur som helst blev det många fester och roliga stunder med de nya studenterna och på en av dessa fester lärde jag känna Fredrik. Han var något alldeles extra med sitt lockiga hår och busiga leende och jag föll som en fura omedelbart. Att jag redan hade en pojkvän stoppade mig inte, han blev dumpad omgående.
Fredrik och jag flyttade ihop ganska snart efter att vi hade träffats och har nu hållit ihop sen augusti 1997. Juni 1998 på min 25-årsdag förlovade vi oss men jag kan avslöja att redan på förlovningsdagen flög ringarna all världens väg efter ett hetsigt gräl om någon småsak. Vårat förhållande har varit minst sagt stormigt många gånger och vi har bråkat om många småsaker främst de första åren. Nu har det lugnat ner sig vi har väl båda mognat och lärt oss detta med självbehärskning, dessutom har vi väl lärt oss att förstå varandra på ett helt annat sätt efter många år tillsammans.
När jag hade studerat klart fick jag jobb i Stockholm och efter att ha pendlat ett tag samt att Fredrik fick examensjobb i Stockholm så flyttade vi till Södertälje. Där trivdes vi ganska bra trots allt men vi saknade båda vännerna hemma i Eskilstuna så när jag hade jobbat i Stockholm ett år så bestämde jag mig för att jag ville flytta hem till Eskilstuna och försöka få ett jobb där i stället. Fredrik är väldigt flexibel och sa att för hans del spelade det ingen roll var vi bodde så jag fick min vilja igenom. Vi åkte och kollade på en lägenhet i Eskilstuna nära tågstationen så vi skulle slippa lång väg till tåget när vi skulle pendla och samma dag som vi tackade ja till en lägenhet så var jag på anställningsintervju på ett jobb i Eskilstuna. Lyckan var total någon vecka senare när det visade sig att jobbet var mitt! Jag började jobba på 5D-Systemkonsult AB i augusti 2001 och där arbetar jag fortfarande.
Under hösten 2001 började vi leta efter hus och vi började så smått prata om att det kanske vore läge att skaffa barn. I oktober 2001 skrev vi på papperen till vårat drömhus (efter att ha letat efter ett hus i ca 2 månader så det gick snabbt) och vi var helt plötsligt husägare! Vi fick tillträde till huset 15 januari 2002 och samma dag på morgonen gjorde jag ett graviditetstest som visade att jag var gravid. Gissa om jag var lycklig, jag svävade på små moln och medan sambon försökte organisera flytten till huset gick jag och drömde om små bebiskläder, barnvagnar, en mjuk liten bebis att snusa på och givetvis hur vi skulle inreda barnrummet i nya huset.
Graviditeten med Oliver var ganska ok om man bortser från att jag hade problem med en massa småblödningar i början och sen fick sammandragningar i ett ganska tidigt skede. Jag hade inte behövt oroa mig, Oliver trivdes utmärkt i mammas mage och kom inte ut förrän 11 dagar över tiden och då med lite hjälp på traven. Tilläggas bör att jag inte upplevde graviditeten som ok när jag gick där med magen i vädret och oroade mig för ditten och datten men med facit i hand så var den faktiskt relativt bra.
Oliver var (och är fortfarande tillsammans med sin bror) den mest bedårande lilla varelse jag någonsin hade sett och jag kände på en gång att jag ville ha fler barn och få njuta av det fantastiska det är att bli förälder en gång till. Att Oliver skulle få syskon kändes dessutom självklart för både Fredrik och mig och lagom till min 30-årsdag fick vi beskedet, jag var gravid IGEN, då var Oliver 8 månader...
Graviditeten med Hampus var lite av en mardröm. Jag hade tack och lov inga blödningar men jag fick lov att ta prover för att utesluta listeria efter min greklandssemester som slutade med en ordentlig sväng av maginfluensa, det fanns misstanke om att jag läckte fostervatten redan runt v25, jag fick ont i fogarna efter en halkningsolycka och sammandragningarna fanns där tidigt även denna gång. Det värsta var fogarna och den dag då Hampus var beräknad att komma så blev jag igångsatt (jag var då öppen 3 cm och livmodertappen var så gott som utplånad så förmodligen var förlossningen på G ändå men det kan man ju aldrig med säkerhet veta) och det var nog lika bra det för han hade hunnit bli en stor krabat redan. Båda barnen har vägt över 4 kilo min relativt lilla mage till trots och det har förvånat många.
Nu har jag mina två gossar hos mig och ingen kan vara lyckligare än jag. Visst är det tufft många gånger och ibland undrar jag vad jag har gett mig in på men större del av min tid så njuter jag otroligt mycket av mina pojkar. De har tillfört så enormt mycket i mitt liv och jag har insett att jag har sidor som jag inte trodde fanns hos mig. Jag är en bra mamma till mina söner och de älskar mig förbehållslöst även om jag har en dålig dag! Mitt liv är rikt, inte på pengar just nu men på något bra mycket viktigare än det rikt på kärlek, ömhet och närhet!
På den lilla fritid jag har nu för tiden så umgås jag med barnen och sambon. Det finns helt enkelt inte tid för så mycket annat just nu men med tanke på att min familj är det finaste jag har så spenderar jag gärna min tid på dem. Tids nog ska jag kanske börja träna lite, gå ut och ta en öl med mina vänner, gå på stan utan barn, gå på bio, gå ut och äta lite då och då och redan nu har jag ju de roliga canastakvällarna med Jack och Millan! När jag är ifrån mina barn saknar jag dem efter bara en kort stund och så länge jag känner det så, så tänker jag umgås med dem så mycket som möjligt. Det kommer en tid när jag inte är mina barns idol längre, då mamma är töntig och barnen inte vill umgås med mig så mycket längre, DÅ tar jag igen det jag missar just nu vad gäller socialt umgänge och egen tid.
Nu har jag fått till en liten vrå där jag skriver ner mycket av det som snurrar runt i huvudet på mig nu när jag är tvåbarnsmor. Många tankar rör mitt liv som mamma men även andra funderingar kommer med.